Gökotta vid Näs gård Korp, trana och sångsvan var för 50 år sedan ödemarksfåglar som man under häckningstid sökte upp långt från bebyggelse på avlägsna myrar i Norrland eller bland bohusländska klippstup. Nu behöver man bara gå utanför knuten för att uppleva dessa mytomspunna och mäktiga fåglar.

Så också vid Östra Vingåkers hembygdsförenings traditionstyngda gökotta (den 25:e i ordningen sedan 1994) den 5 maj under ledning av Ingemar Ernberg och Bo Jansson. Kosan var i år ställd till ett återkommande mål, den vassrika och fågelvänligt grunda Nässjön. Solen sken visserligen från klar himmel men det var också en av de riktigt kalla frostmorgnarna som vi haft flera av under årets maj. Detta lade till viss del sordin på fågelkören och deltagarna fick intryck att våren nog bromsats upp i fågelvärlden. Varken gök, svala eller svartvit flugsnappare noterades. Förvånansvärt tidiga var däremot en rörsångare och en sävsångare sjungande i vassen. Men för att återvända till de stora dragen så har ju grågåsen trängt tillbaka kanadagåsen, snatterand håller på att bli vanlig i Östra Vingåkers viltvatten, gulsparven har återhämtat sig sedan många år, medan vi såg bara en stare och ingen fiskgjuse, två arter som minskat kraftigt sedan tio år. Varför?

Kaffe utan gök intogs på bästa utsiktskullen bland spelande enkelbeckasin och många sånglärkor, medan de första göktytorna underhöll från lövdungarna. De entusiastiska fjorton deltagarna noterade tillsammans 37 arter denna morgon, vilket motsvarar ett gott medelvärde för dessa tidiga majexkursioner.

Text: Ingemar Ernberg

Valborgsmässofirandet vid Boda blev i år inte riktigt som vi är vana vid i avsaknad av den vackra brasan på flotten, som vi avråtts från att tända med tanke på torkan.

Humöret var det dock inget fel på och fler än vanligt hade tagit sig ut till Boda kvarn för att fira vårens antågande med hjälp av kyrkokören och årets vårtalare Ida Bååth från LRF Konsult. Ö. Vingåkers kyrkokör inledde traditionsenligt med Längtan till landet (Vintern rasat ut ..), Nu grönskar det i dalens famn och Länge leve livet.

Ida Bååth började sitt tal med en fråga. Hur många har lämnat in sin deklaration på papper och hur många har använt sig av nätet? Hon ansåg att vi lever i tidernas paradox, att samhällsutvecklingen aldrig gått så fort som nu och att den aldrig kommer att gå saktare. Om bara 50 år vad kommer människorna att säga då om den ordning som råder nu? Kommer de att förundras över att vi körde våra bilar själva, att vi läste vår tidning på papper? Och att många faktiskt lämnade in sin inkomstdeklaration på Skatteverkets brevlåda? Ida Bååths förhoppning är att dagens unga om 50 år skall anse att vi tog vårt ansvar för morgondagen, att vi bidrog till att hela Sverige ska leva. Och att vi för att överleva i en mera globaliserad värld gjorde vad vi kunde för att utveckla oss och våra medmänniskor. Att vi hela tiden tog till oss av det nya som vällde in. Att var och en av oss tog sitt ansvar, vilket kanske inte var enkelt men likväl nödvändigt. Ida tror att för att orka med alla förändringar, för att vara uthållig och förhoppningsvis långvarig i sin gärning, krävs det att man kommer ihåg vad som är riktigt viktigt eller viktigt på riktigt.

Hon utbringade därmed med ett fyrfaldigt leve för våren och de drygt 300 besökarna förenade sig med kören i nationalsången. När sedan kören bjudit på ytterligare ett par visor, dröjde sig många kvar och småpratade med vänner och bekanta eller lät sig väl smaka av ytterligare en varm korv i den vackra vårkvällen.

Text: Mari-Anne Mokvist

Årsmötet den 21 mars inleddes med en kort parentation över medlemmar, som gått bort under 2018.

Ordföranden för mötet, Jan Eric Rosenqvist, konstaterade att Ö. Vingåkers Hembygdsförening är Sörmlands största hembygdsförening med sina just nu 1 492 medlemmar. Under året som gick arrangerades ett 20-tal träffar för medlemmarna, inkl. hemlig resa, Östra Vingåkersdagen, sockensyn, städdagar, välbesökta sommarkvällar vid Boda kvarn m.fl.

Styrelsen för 2019 fick följande sammansättning: Cecilia Indebetou Lennartsson, ordförande, Harald Abramson, 1:e vice ordförande, Sandor Nagy, 2:e vice ordförande, Kristina Norström, kassör, Tommy Lundström, vice kassör, Mari-Anne Mokvist, sekreterare, Marianne Åstedt, vice sekreterare, samt Siv Tolbäcken, Thomas Jörgensen och Anne-Marie Schyberg.

Ett stipendium ur sockenrådets fond utdelades till Ragnar Hellberg för all vänlighet och hjälpsamhet han sprider runt omkring sig, inte bara i hembygdsföreningen. Tommy Lundström och Kurt Mokvist tilldelades var sitt förtjänsttecken som tack för den mängd arbetsinsatser de gör, ofta i det tysta.
För underhållningen under kaffepausen stod Ninni och Kjell Lund, som framförde några visor ur vår svenska sångskatt, visor med knorr som var väl värda att lyssna på.

Text: Mari-Anne Mokvist

Börje Eriksson bjöd på en serie underbara foton från Östra Vingåker vid årets första medlemsträff, som samlade närmare 35 glada personer. Vi var imponerade av Börjes förmåga att kunna fånga vackra ögonblick i naturen. Att han dessutom är en dängare på att redigera bilderna till ännu en högre nivå gör inte saken sämre.
Visningen avslutade Börje med några detaljbilder från Boda kvarn, samtidigt som han passade på att framhålla alla som gör en insats vid våra uppskattade torsdagsträffar på sommaren.

Som vanligt smakade kaffe och smörgåsar gott och vinstbordet var välfyllt.
Text: Mari-Anne Mokvist