SOMMARENS AKTIVITETER ÄR INSTÄLLDA TILLSVIDARE.

Årsmöte. Styrelsen beslöt förlägga årsmötet vid tidpunkten för det tidigare planerade höstmötet den 22 oktober.

Östra Vingåkers Hembygdsförening genomförde årets Gökotta – den 26:e i rad i lördags 16/5. Covid-19 pandemien präglade genomförandet, men det var inget problem för de tjugo deltagarna att tillämpa rejäla avstånd under fågelpromenaden i Östra Vingåkers centrum. En ”jourhavande virolog” medföljde för säkerhets skull och delade ut munskydd. Ingemar Ernberg som ledde gökottan tillsammans med Bo Jansson är också utbildad virolog.

Morgonen var strålande vacker med klar himmel och sol, men någon vårvärme bjöd inte denna majvintermorgon på. Ottan inleddes framför gamla sockenstugan, tog riktning mot Ramsnäsvägen, sällskapet vandrade ner över moränryggen mot Botorpsängsarnas viltvatten, runt dessa och hemom uppför Kappelabacken, sammanlagt dryga tre km. Trädgårdarna kring kyrkbacken lät oss lyssna till svart och vit flugsnappare, lövsångare, svarthätta, bofink, koltrast och i skogsbrynet hördes gärdsmyg, taltrast, björktrast och rödvingetrast, med typisk Östra Vingåkersdialekt. Rödvingen bjuder på en ny dialekt var 6:e km fick vi lära oss.

Den lummiga och omslutande barrskogen på åsryggen hade nu kalhuggits, men kvar var den mjuka stigen. Trastsång hade här ersatts av fin utsikt men också ett kylslaget vinddrag från västnordväst, vilket dämpade fåglarnas aktivitet och sång. På kalhygget hördes en ensam försiktig trädpiplärka. Tre barkborrefällor hade uppsatts i förebyggande syfte, de var tomma. En gulsparv solade sig i den kvarlämnade grantoppen.  

Vi hoppade över diket väster om vattensamlingarna och den lilla ytan energiskog. En dovhjort rusade över kraftledningsgatan. På vattenytorna syntes nu en skedands kastanjebruna sida och en skogssnäppa. Den som bebor gamla trastbon.

Kaffepausen avnjöts i sol och lä vid den förfallna 80 år gamla skyttepaviljongen, där man en gång hade skytteövningar mitt under gudstjänstid. Inte bra. I solglittret fick man sällskap av ett par svarthakedoppingar med sin orangea tofs. En nyanländ ärtsångare drog tre ärt-trillarstrofer i dungen bredvid. Ingemar Ernberg ledde sin 21:a gökotta. Föreningen gav honom som uppskattning genom Siv Tolbäcken ett par unika Östra Vingåkervantar, tvåändsstickade med sockenvapnet. Han blev mycket tacksam och överraskad. 

På de öppnare vattenytorna iakttogs sothönor, svarthake, gräsand, kricka, vigg och knipa samt ett par snatteränder. Man kan säga att denna raritet blivit vanlig och på ett decennium ersatt brunanden som praktiskt taget försvunnit. Brist på honor sägs vara orsaken! Konstigt. På ett litet gungfly stod tre grönbenor vars pärlbeströdda översida gjorde sig väl i solen.

I Kappelbacken hördes en nyanländ törnsångare. Vid summeringen sammanräknades goda 41 arter, dock endast med gemensamma ansträngningar. Alla såg eller hörde inte alla. Artrikedomen får anses bero på att på denna rutt passerades många olika typer av natur, habitat. Göken hördes dock inte alls fast den torde ha anlänt för en vecka sedan. Och svalor iakttogs bara av en deltagare.

Även om denna gökotta inte bjöd på några rariteter i fågelväg så var alla nöjda med den härliga morgonpromenaden, pratstunden på distans och att en del vanligare fåglar visade upp sig fint för betraktarna. Bo Jansson och Ingemar fick en varm applåd.

Text: Ingemar Ernberg
Foto: Börje Eriksson